Regi: Colin Trevorrow

Manus: Rick Jaffa /Colin Trevorrow/Amanda Silver/Derek Connolly

Medverkande: Chris Pratt, Bryce Dallas Howard, Irrfan Khan mfl.

Produktionsbolag: Legendary Pictures/China Film Co.

År: 2015

Längd: 124 min

Land: USA/Kina

Svensk åldersgräns:  11

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt0369610/

Jurassic World är den vision som John Hammond hade tänkt sig när han skapade den första parken 22 år tidigare. Som en enorm turistattraktion och multimiljardindustri är parken ständigt under press att leverera något bättre och större. När verkställande direktören Claire får sina systersöner som besökare är hon därför ganska stressad. Det är bara dagar innan man ska presentera parkens senaste tillskott - en genetiskt modifierad köttätare som är parkens helt egna skapelse. Medan systersönerna smiter från sin guide går dock allt fel och den nya dinosaurien rymmer från sin inhängnad. Det är nu upp till ex-marinkårssoldaten Owen att komma på ett sätt att fånga in den igen.

Jurassic World är om inget annat det slutgiltiga beviset på att dinosaurier alltid säljer. Filmen har lyckats med konststycket att ha haft den bästa öppningshelgen någonsin. Det är inte så konstigt. Det är en film som stora delar av familjen kan se och är en ny och påkostad installation i en gammal franchise som varit på dekis. Problemet för undertecknad är att wow-faktorn som jag kände när jag såg den första filmen på bio inte infinner sig. Jag är förvisso 22 år äldre än förra gången det begav sig, men det är inte bara en åldersfråga - Spielberg-effekten saknas. 

Jag har ofta nämnt vad jag dubbat till Spielberg-effekten när jag talar om nämnda regissörs klassiska verk. Spielberg-effekten består först och främst av kärnfamiljen under hot från inte ett, inte två utan tre håll samtidigt. Det gör extremt spännande filmer. För att ta den första filmen i serien som exempel: två barn hotas av dinosaurier, isolation på en ö och elementen själva i form av extremt väder. I Jurassic World har vi förvisso två barn som hotas av dinosaurier... men på en ö med 20 000 andra och strålande solsken. I Jurassic Park (1993) fick Spielberg oss att bry oss om barnkaraktärerna på ett sätt som bara han kan när det gäller äventyrsfilm. I Jurassic World känner jag ett direkt ointresse för ungarna. De hade kunnat skrivas ut helt ur filmen utan problem. I och med att regissörsstolen lämnats till Colin Trevorrow och Spielberg bara står för finanserna blir detta väldigt tydligt. Trevorrow försöker vara Spielberg, men lyckas bara halvdant.

Likaså är effekterna ett problem. Jurassic Park fungerade så bra som den gjorde i och med de begränsningar som den dåvarande tekniken satte. Nuförtiden är vi ständigt bombarderade av det ena tekniska undret efter det andra som ofta sker på bekostnad av historieberättandet. Som sådant blir Jurassic World mer av ett tekniskt betonat spektakel istället för som första filmen en historia som förhöjs av dåtidens främsta tekniska vinster.

Det kanske är orättvist att jämföra Jurassic World med en av tidernas mest banbrytande filmer, men det är ofrånkomligt. Det är inte en dålig film, men samtidigt går det inte att blunda för att den uppenbarelse som Jurassic Park innebar för många inte finns här. Det är en helt okej popcorn-rulle, men inte mer än så. Med det sagt, det är alltid kul med dinosaurier.

Betyg: 3 var köper jag en raptor? av 5 möjliga