Regi: Matthew Vaughn

Manus: Jane Goldman & Matthew Vaughn (baserat på Mark Millars och Dave Gibbons serie)

Medverkande: Taron Egerton, Colin Firth, Samuel L. Jackson mfl.

Produktionsbolag: Marv Films & TSG Entertainment

År: 2014

Längd: 129 min

Land: Storbritannien

Svensk åldersgräns:  15

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt2802144/

Gary "Eggsy" Unwin har inte direkt levt upp till sin potential. Även om han både är intelligent och en begåvad idrottsman har hans uppväxt kantats av diverse problem. När han blir arresterad för bilstöld har han en sista utväg. Många år tidigare besökte en man honom och hans mor för att ge dem det tragiska beskedet att Eggsys far hade dött under en hemlig militäroperation. Eggsy fick ett nummer att ringa om han någonsin verkligen behövde det. Sagt och gjort så finner sig Eggsy snart hos The Kingsmen, en grupp agenter som arbetar på högsta internationella nivå... och det råkar vara så att de har ett jobberbjudande.

Det här är lite av ett dream team. Först har vi duon bakom några av de bästa serietidningsfilmerna någonsin (exempelvis Kick-Ass, 2010) i Jane Goldman och Matthew Vaughn. Dessa manusförfattare, som verkligen förstår att överföra seriemediet till film, har sedan arbetat med ännu en serie av en av mina favortiserieskapare, Mark Millar. Det kan inte bli annat än bra. Jag blir alltid glad när jag inte blir besviken. Kingsman kanske inte är en ny Kick-Ass, men det är gott och väl en av förra årets bästa actionrullar.

Med ena foten i klassisk agentfilm och den andra i serietidningsnarrativ blir Kingsman helt enkelt en jäkligt kul rulle. Referenserna står som spön i backen, från musikaliska citat från James Bond-filmer till mer subtila blinkningar till klassiska Steven Spielberg-filmer. Det är här som Kingsmen verkligen lyser. Spielberg ska ha sagt något i stil med att när han regisserar action så ska det alltid finnas inte ett, inte två utan tre element av fara på en och samma gång. Ett exempel är öppningsscenen till Raiders Of The Lost Ark (1981). Det räcker inte med giftiga spindlar och en avgrund utan Indy blir dessutom som bekant jagad av en gigantisk stenkula. Kingsman har samma typ av actionscener och jag älskar dem!

Castingen är väldigt bra och för alla anglofiler därute är det quiz-time med hur många brittiska skådespelare du känner igen. Colin Firth är bra som Eggsys mentor, men den som äger varenda scen han är med i är något överraskande Samuel L. Jackson. Missförstå mig inte, jag gillar Jackson när han får spela riktiga roller, men hans angry black man som han fått göra i princip sedan mitten av 90-talet har blivit lite mossig. Här får han spela en härligt galen teknikmiljardär med mål att ta över världen... iklädd keps och med en rejäl läspning på allt han säger. Läspandet är tydligen naturligt också. Innan Jackson fick ordentlig skådespelar- och röstträning pratade han så här hela tiden. En rätt bisarr tanke.

Kingman faller dock precis bakom full poäng på grund av sin ojämna ton. Till en början håller filmen en förvisso överdriven men ändå ganska grundad röst. Mot slutet har vi övergett all form av realism och reson. För det mesta funkar stilbytet, men vissa scener tog mig tyvärr fullständigt ur fokus. Trots det är Kingsman en högtidsstund för alla diggare av agentfilmer eller serietidningsberättande. Märk väl att 15-årsgränsen absolut är befogad. I likhet med Kick-Ass är det här en rejält våldsam film. Inget för lillbrorsan alltså.

Betyg: 4+ snuskiga svenska prinsessor (bara det!) av 5 möjliga