Regi: Doug Liman

Manus: Christopher McQuarrie/Jez Butterworth /John-Henry Butterworth (baserat på Hiroshi Sakurazakas roman All You Need Is Kill)

Medverkande: Tom Cruise, Emily Blunt, Brendan Gleeson mfl.

Produktionsbolag: Village Roadshow Pictures/3 Arts Entertainment/Translux mfl.

År: 2014

Längd: 113 min

Land: USA/Australien

Svensk åldersgräns: 11

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt1631867/

Fem år efter att Jorden invaderats av en utomjordisk ras dubbad till "mimics" börjar mänskligheten äntligen se ljuset i slutet av tunneln. Efter en seger vid Verdun tror sig Jordens armé att en fullskalig invasion av Frankrike kommer lyckas. För att höja truppernas moral flygs major Cage, högt uppsatt inom presskåren, till London för ett möte med stabschefen. När han på diverse vägar finner sig arresterad och stämplad som desertör tvingas han delta i invasionen. När invasionen visar sig vara en dödsfälla och Cage dör borde saker och ting ha slutat där. Men plötsligt vaknar Cage upp på armébasen och återupplever samma dag igen... och igen, och igen...

Det kommer en film då och då som jag sitter och nästan håller andan när jag ser. Det är inte alltid för att filmen är så spännande så jag inte kan andas utan av rent egoistiska skäl. Jag har nämligen sett flertalet filmer som tangerat saker jag själv skrivit så väl att man kunde bli foliehatt och börja vråla om konspirationer för mindre . Edge Of Tomorrow var en sådan film. Tack och lov visade det sig att storyn är relativt annorlunda från min egen. När den dessutom är underhållande kunde jag andas ut.

Tom Cruise är alltid Tom Cruise och alla vet att han kan bära den här typen av filmer. Han är inte en av sin generations största skådespelare, men han gör väldigt sällan en dålig roll. Både Cruise och den kvinnliga protagonisten, spelad av Emily Blunt, är helt okej roller, men det ska inte stickas under stol med att det här inte är en skådespelarfilm utan en historia som framförallt lever på sitt koncept. Det känns lite som en Groundhog Day (1993) med mechs och explosioner.

Dessvärre finns här en del riktigt svajiga vändningar i manuset som borde tajtats till. Exempelvis undrade jag över hela premissen med att skicka Cage till fronten som menig och vänta sig att ingen skulle känna igen arméns talesperson. I andra stunder fungerar manuset riktigt bra och leker förtjänstfullt med tidsbegreppet och predestination.

Att teamet bakom Bourne-serien skulle regissera bra actionscener hade jag ingen tvekan om och jag blev inte besviken. Landstigningen i Frankrike känns som en science fiction-variant av D-Day och är ofta både brutal och spännande. Hur den här filmen kunde få en 11-årsgräns är dock ett mysterium för mig.

Edge Of Tomorrow är inte den bästa science fiction-rulle jag sett i år, men det är en gedigen popcornfilm med lite mer hjärna än vanligt. Om du gillar genren är det här riktigt kul. Det kan nog bli några Oscarsnomineringar i de tekniska klasserna också.

Betyg: 4- slemmiga utomjordingar av 5 möjliga

Regi: Glenn Triggs

Manus: Glenn Triggs

Medverkande: Jane Elizabeth Barry, David Macrae, Geoff Pinfield mfl.

Produktionsbolag: icefilms

År: 2014

Längd: 84 min

Land: Australien

Svensk åldersgräns: Ej bedömd, troligen 15

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt3237154/

Dokumentärfilmarna Jodie och Kevin får exklusiv tillgång till en AA-grupp där de får intervjua de deltagande. Där träffar de på en man som berättar om sitt liv med en sekt där alla dyrkade en man vid namn Michael Godson, Guds utsände profet. Filmarna lyckas till sist hitta Godson och hans församling ute i den australiensiska bushen. Till deras förvåning välkomnar församlingen dem med öppna armar och ge dem tillåtelse att göra en dokumentär om dem. Allt är dock inte så oskyldigt som det verkar...

Apocalyptic är en märklig film. Det är å ena sidan en ganska typisk found footage-rulle, men har samtidigt ett unikt uttryck i vad den skildrar. Detta är en av få gånger som jag sett en sekt skildrats på ett trovärdigt sätt på film. Vanligtvis när man ser en fiktiv sekt på vita duken brukar de vara så uppenbart "onda" i brist på bättre ord. Michael Godsons sekt är något annorlunda. Visserligen förstår vi redan från början att något är fel, men det hade lika gärna kunnat vara frågan om harmlösa excentriker. Det är även här som filmen hade kunnat bli något ännu bättre. Den är nämligen på tok för kort för att riktigt komma in under skinnet på dig.

Influenserna är tydliga. Här finns spår av The Wicker Man (1973) och The Blair Witch Project (1999) för att nämna de mest uppenbara. David Macrae är riktigt obehaglig i rollen som sektledaren Michael Godson och även merparten av birollerna är bra. Godson påminner mig inte så lite om Jim Jones, något som en av karaktärerna i filmen anmärker på. Det finns uppenbara problem med Apocalyptic som framförallt ligger hos filmens lågbudgetkaraktär. Speltiden skulle som sagt ha varit längre, men enligt intervjuer med filmmakarna tog pengarna och tiden helt enkelt slut. Däremot måste jag ändå rekommendera Apocalyptic. Det är en tämligen unik koll på en domedagssekt (ingen spoiler om du läst titeln) som visar upp religiös fanatism på ett drabbande sätt.

Betyg: 3+ innovativa behandlingar av neurologiska sjukdomar av 5 möjliga