In Memoriam: Robin Williams (1951 - 2014)

Rösten ekar från min 14-tums-tv: Goooooooooood morning, Vietnaaaaaaaam! Jag sitter uppkurad i soffan under ett täcke, sjuk och hör en röst säga "nano nano" från vardagsrummets dubbelt så stora skärm. Mitt 13-åriga jag önskar jag hade en lärare som Robin Williams i Dead Poets' Society. Mitt 16-åriga jag önskar jag hade en lärare som Robin Williams i Good Will Hunting. Några år senare önskar jag att jag hade samma talang som Williams i One Hour Photo. Alla minnen av en stor underhållare. Likt alla stora underhållare gjorde han även bottennapp, men det är inte dessa jag vill minnas idag. Idag vill jag minnas en man som fick mig att skratta och ifrågasätta när jag behövde skratta och ifrågasätta. Det är för repliker som dessa jag minns honom:

"We don't read and write poetry because it's cute. We read and write poetry because we are members of the human race. And the human race is filled with passion. And medicine, law, business, engineering, these are noble pursuits and necessary to sustain life. But poetry, beauty, romance, love, these are what we stay alive for."