Regi: Neill Blomkamp

Manus: Neill Blomkamp

Medverkande: Matt Damon, Jodie Foster, Sharlto Copley mfl.

Produktionsbolag: QED International/Simon Kinberg Productions/Sony Pictures Entertainment mfl.

År: 2013

Längd: 109 min

Land: USA

Svensk åldersgräns: 15

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt1535108/

Cyrus V sprider sitt röda sken över rummet och jag är redo att ta upp bloggen igen. Vad passar bättre att fira ny dator med än sommarens för min del kanske mest efterlängtade rulle? Neill Blomkamps genombrottsfilm, District 9 (2009), var en av de första femmorna på bloggen och att mitt intresse sköt i höjden när jag dessutom läste rollistan till hans nya, Elysium, är en underdrift. Speciellt Jodie Foster väljer sällan eller aldrig inte riktigt bra filmer att medverka i. Så motsvarades mina förväntningar? Nej, dessvärre inte. Elysium är inte en dålig film, men har en rad stora problem.

Det börjar dystopiskt och bra. Jorden år 2154 är inte en femstjärnig resort precis. Överbefolkningen och miljöförstöringen har gjort att människor i princip bor ovanpå varandra. I denna framtids version av Los Angeles växer Max upp. Hans dröm är att en dag kunna köpa en biljett till Elysium, den gigantiska rymdstation dit gräddan av Jordens befolkning tog sin tillflykt när saker och ting började bli alltför jävliga på planeten. Ett tjugotal år senare har Max vuxit upp och arbetar på en fabrik. När han utsätts för en dödlig dos strålning är han så illa tvungen att ta sig till Elysium för bot... men hur?

Precis som i tidigare nämnda District 9 har Blomkamp försökt berätta en science fiction-historia med stort socialt patos. Han misslyckas tyvärr upprepa sin bedrift. Manuset börjar väldigt bra, om än ganska svartvitt (rik: ond, fattig: god), men fastnar ungefär halvvägs. Blomkamp hade kunnat utveckla många områden mycket bättre, exempelvis slitningarna mellan samhällets sociala klasser, inte bara konstatera att de finns. Max är också en ganska tråkig karaktär vars utveckling inte är särskilt intressant. Matt Damon är helt okej i rollen, men inte något att skriva hem om. Om jag blev genuint besviken på någon så är det Jodie Foster. Foster verkar bara läsa sina repliker utan att lägga något riktigt engagemang bakom dem.

Nu är långt ifrån allt i Elysium dåligt. Produktionsdesignen är så äckligt snygg att man storknar, actionscenerna är bra och fotot även det klart över medel. Även om actionscenerna är bra är det lite det som blir felet med Elysium till sist. Den intressanta uppbyggnaden får egentligen aldrig någon utdelning utan allt slutar i ett actionspektakel. I en annan film hade det varit helt okej, men man kan sällan ha både actionspektakel och samhällsomstörtande science fiction i ett och samma manus. Tja, Blomkamp lyckades med det en gång innan, i vilken film? Just det, District 9.

Elysium går säkert hem som underhållningsrulle bland andra science fiction-diggare som mig. Jag blev absolut inte uttråkad av den. Någon ny modern klassiker är den dock inte.

Betyg: 3 Maaaaaaaatt Daaaaaaaamon in space av 5 möjliga