Regi: Scott Stewart

Manus: Scott Stewart

Medverkande: Keri Russell, Josh Hamilton, Dakota Goyo mfl.

Produktionsbolag: Alliance Films & Blumhouse Productions

År: 2013

Längd: 97 min

Land: USA

Svensk åldersgräns: 15

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt2387433/

Ännu ett år, ännu en utomjordingshistoria? De storhövdade grå utomjordingarna (passande nog främst kallade för "Greys") är ett återkommande tema i science fiction-genren och har varit det sedan H.G Wells först beskrev dem i sin artikel The Man of the Year Million (1893, länken leder till en evolutionär analys av artikeln jämförd med Darwins teorier). Under 1980- och 1990-talens våg av science fiction-serier, böcker och filmer hittar vi de små gynnarna överallt. Kanske störst genomslagskraft fick den bild som Whitley Strieber gav av dem i sin bok Communion: A True Story (1987) och givetvis hur megahit-serien The X-Files (1993 - 2002) visade dem. Vissa kallar dem för vår tids tomtar och troll, andra beskyller de som sett dem för att vara foliehattar och ytterligare andra försöker bevisa att de finns här. Personligen har jag svårt att tro att en ras skulle färdas några miljoner ljusår för att ge oss rektoskopier, men det är bara jag. 

Hur det än må vara med våra grå vattenskallar har det gjorts en uppsjö filmer om dem. Dark Skies är den senaste större produktionen på temat och trots att jag sett historien några dussin gånger måste jag säga att den här filmen gör den väldigt bra. Scott Stewart har försökt, och i viss mån lyckats, med att ge oss ett Spielberg-universum i miniatyr. Ni vet typen av film jag talar om: familj i förorten, två barn varav en tonåring som håller på att växa upp, konflikt mellan de vuxna i huset och en halvt om halvt romantiserad bild om hur det var att växa upp. Steven Spielberg var mästare på att göra sådana familjer trovärdiga under sin karriär på 70-talet. Mot denna bakgrund utspelar sig något dramatiskt och/eller övernaturligt. Spielberg brukade spendera ungefär 40 minuter av filmen med att visa familjen i sin normala miljö, och det är här som Stewart misslyckas något - Dark Skies är alldeles för snabbt berättad.

Regin är helt okej, inte minst i skräckscenerna, men det måste vara någon lag på att om man jobbat med skitfilmerna i Paranormal Activity-franchisen (2007 - när folk slutar betala för samma film) så måste man ha med scener där någon stirrar på flimriga bilder tagna med säkerhetskameror. Stewart tar i alla fall revansch från sin förra film som regissör, Priest, 2011 års sämsta film. I och med att Stewart främst jobbat med specialeffekter är även de väldigt bra. Framförallt är utomjordingarna jäkligt äckligt designade.

Skådespelarna är varierande med en bra Keri Russell (var har hon varit de senaste åren?) i huvudrollen, en överspelande Josh Hamilton som hennes man och två duktiga barnskådisar. Dessutom bör alla filmer med J.K Simmons berömmas bara för det.

Sammanfattningsvis är Dark Skies en bra version av en historia jag sett alldeles för många gånger. Det psykologiska djup som går att hitta hos exempelvis tidigare nämnda Spielbergs Close Encounters Of The Third Kind  (1977) finns dock inte här. Jag hade hoppats på något nytt, en twist på historien, men fick nöja mig med god underhållning. Gott så.

Betyg: 3+ Mr. Sandman bring me a... AAAAAAAHHHH! av 5 möjliga