Regi: Rich Moore

Manus: Phil Johnston & Jennifer Lee

Skådespelare: John C. Reilly, Sarah Silverman, Jane Lynch mfl.

Produktionsbolag: Walt Disney Animation Studios

År: 2012

Längd: 108 min

Land: USA

Svensk åldersgräns: 7 år

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt1772341/

Wreck-It Ralph har varit en skurk i arkadspelet Fix It, Felix Jr i 30 år. När han inte blir inbjuden att fira spelets jubileum inser han att han måste visa de andra spelkaraktärerna att han kan vara en hjälte för att de ska respektera honom. Genom att "låna" en uniform får han tillgång till krigsspelet Hero's Duty där han också stjäl en medalj som bevis för att han kan göra bra saker. När han försöker fly hamnar han dock i ett sockersött racingspel där han träffar på Vanellope - en bugg i systemet som helst av allt vill vinna ett lopp.

Tack, Disney. Äntligen en riktigt bra animerad film nominerad i år. ParaNorman (2012) var bra, men Wreck-It Ralph är ett snäpp bättre. För mig som barn av 80-talet är det riktigt kul att sitta och se både de tydliga och subtila referenser som ges filmen igenom. Favoriten är helt klart den numera arbetslöse Q*bert.

Disney har lyckats få loss rättigheter till en imponerande rad tv-spelsfigurer men tack och lov exploaterar de dem inte. Referenserna får stå i bakgrunden för en väldigt charmig historia om att vilja ha något mer utav sitt liv. Skillnaden mot Brave (2012), även den med klassisk tematik för animerade filmer, kunde dock inte vara större. Manuset känns verkligen som det är skrivet med omtanke för karaktärerna och har ett imponerande djup på sina ställen. Framförallt blir det aldrig sockersött.

Röstskådespelarna gör bra ifrån sig med den ständigt underskattade John C. Reilly i huvudrollen. Sarah Silverman lyckas göra en karaktär som i vanliga fall skulle vara grymt irriterande riktigt charmig och att Jane Lynch är duktig röstskådespelare sedan innan visste jag redan. För den som vill se en söt film som aldrig slår över till sockerslisk, för er som gillar tv-spel (i synnerhet äldre sådana!) eller animation rekommenderar jag den här filmen!

Betyg: 4+ jag vill ha en Q*bert! av 5 möjliga

 

 

Regi: Paul Thomas Anderson

Manus: Paul Thomas Anderson

Skådespelare: Philip Seymour Hoffman, Joaquin Phoneix, Amy Adams

Produktionsbolag: Ghoulardi Film Company & Annapurna Pictures

År: 2012

Längd: 144 min

Land: USA

Svensk åldersgräns: 15

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt1560747/

Freddie Quell återvänder hem efter andra världskriget och har svårt att hitta en plats i samhället igen. Alkoholiserad och med ett skört psyke hamnar han av en slump i en sektliknande församling ledd av den karismatiske Lancaster Dodd. Dodd tar honom under sina vingar men kanske är inte allt lika bra som det verkar.

Paul Thomas Anderson gör för långa filmer. Den enda av hans verk jag tycker har fungerat rakt igenom är Boogie Nights (1997). Annars presenterar Anderson ofta bra historier som faller under sin egen tyngd och längd. Den väldigt hyllade There Will Be Blood (2007) var ett typexempel på detta. En bra historia, lysande skådespel, men segdragen som få. Tyvärr är inte The Master ett undantag till denna regel.

Fotot är, som alltid i Andersons filmer, riktigt bra och det samma gäller för de två huvudrollsinnehavarna, Hoffman och Phoenix. Samspelet mellan just Hoffman och Phoenix är filmens höjdpunkt, inte minst i scenerna som liknar "hjärntvätt". Problemet ligger istället med manuset. Det händer på tok för lite i den här filmen. I There Will Be Blood fick vi, trots längden, en belöning i att se hur huvudkaraktären förändrats genom resans gång. Här är i princip allt likadant i slutet som när filmen började. Karaktärsutvecklingen finns helt enkelt inte där och manuset faller platt på grund av det.

Jag önskar att Anderson hade tagit steget fullt ut och gjort en kritisk granskning av scientologirörelsen. Filmens sekt, kallad "The Cause", har nämligen många likheter med vad som läckt från nämnda rörelse. Det hade varit en kontroversiell film med tanke på hur många amerikanska skådespelare som är med i just det trossamfundet. Nu blir The Master istället en tekniskt briljant men ack så själlös film.

Betyg: 2+ om du blinkar missar du Lena Endre i en liten biroll av 5 möjliga

 

Regi: Nikolaj Arcel

Manus: Nikolaj Arcel & Rasmus Heisterberg (baserat på Bodil Steensen-Leths roman Prinsesse af blodet)

Skådespelare: Alicia Vikander, Mads Mikkelsen, Mikkel Boe Følsgaard mfl.

Produktionsbolag: Zentropa Entertainments/DR TV/Trollhättan Film AB

År: 2012

Längd: 137 min

Land: Danmark/Sverige/Tjeckien

Svensk åldersgräns: 11

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt1276419/

Prinsessan Caroline blir bortgift till den psykiskt labile kung Christian VII av Danmark. Livet vid hovet är långtråkigt för Caroline tills en ny hovläkare får anställning på slottet. Caroline och hovläkaren, Johann, inleder ett hemligt förhållande, men med Johanns radikala idéer och kungens sviktande hälsa är företaget fruktansvärt farligt för dem båda.

Jag brukar inte gilla kostymdramer av den enkla anledningen att det brukar vara mycket flärd och lite substans. Då och då kommer det dock filmer som ställer mina förutfattade meningar på skam. Det här är en sådan film. En Kongelig Affære visar återigen att Danmark är Skandinaviens ledande filmland. Med den fantastiska Kon-Tiki (2012) visar även Norge framfötterna. Intressant nog har båda filmerna delvis finansierats av svenska företag och bolag. Kan vi inte sno över lite duktiga regissörer hit för våra pengar?

Hur som helst är det här så snyggt att jag storknar. Detaljrikedomen och fotot är helt enkelt utsökta. Skådespelarna gör även dem mycket bra ifrån sig. Allt detta är dock ingredienser som vi hittar i vilket välgjort kostymdrama som helst. Det som utmärker En Kongelig Affære ifrån liknande filmer är ett mycket starkt manus. Framförallt är det inte svartvitt. Kungen är en extremt tragisk karaktär som pendlar mellan ilska, stunder av klarhet och barnslig entusiasm. Mikkel Boe Følsgaard gör en fantastisk rolltolkning i rollen. Även Mads Mikkelsen, en av Danmarks mest kända skådespelare, är på topp och Alicia Vikander är någon att hålla ögonen på i fortsättningen.

Jag kan inte nog prisa En Kongelig Affære. Mitt enda aber är att jag verkligen önskar att jag hade sett den på duk.

Betyg: 5 något ruttet i staten Danmark av 5 möjliga

 

 

Best Motion Picture

 

Amour

Life Of Pi

Argo

Lincoln

Beasts Of The Southern Wild

Silver Linings Playbook

Django Unchained

Zero Dark Thirty

Les Misérables

 

Best Performance By An Actor In A Leading Role

 

Bradley Cooper (Silver Linings Playbook)

Daniel Day-Lewis (Lincoln)

Denzel Washington (Flight)

Joaquin Phoenix (The Master)

Hugh Jackman (Les Misérables)

 

Best Performance By An Actress In A Leading Role

 

Jessica Chastain (Zero Dark Thirty)

Jennifer Lawrence (Silver Linings Playbook)

Naomi Watts (The Impossible)

Emmanuelle Riva (Amour)

Quvenzhané Wallis (Beasts Of The Southern Wild)

 

Best Performance By An Actor In A Supporting Role

 

Alan Arkin (Argo)

Robert De Niro (Silver Linings Playbook)

Philip Seymour Hoffman (The Master)

Tommy Lee Jones (Lincoln)

Christoph Waltz (Django Unchained)

 

Best Performance By An Actress In A Supporting Role

Amy Adams (The Master)

Sally Field (Lincoln)

Anne Hathaway (Les Misérables)

Helen Hunt (The Sessions)

Jacki Weaver (Silver Linings Playbook)

 

Best Achievment In Directing

 

Michael Haneke (Amour)

Steven Spielberg (Lincoln)

Benh Zeitlin (Beasts Of The Southern Wild)

Ang Lee (Life Of Pi)

David O. Russell (Silver Linings Playbook)

 

Best Original Screenplay

 

Michael Haneke (Amour)

Quentin Tarantino (Django Unchained)

John Gatins (Flight)

Wes Anderson & Roman Coppola (Moonrise Kingdom)

Mark Boal (Zero Dark Thirty)

 

Best Adapted Screenplay

 

Chris Terrio (Argo)

Lucy Alibar & Benh Zeitlin (Beasts Of The Southern Wild)

David Magee (Life Of Pi)

Tony Kushner (Lincoln)

David O. Russell (Silver Linings Playbook)

 

Best Animated Feature

 

Brave

Frankenweenie

ParaNorman

The Pirates! Band Of Misfits

Wreck-It Ralph

 

Best Foreign Language Film

 

Amour (Österrike)

Kon-Tiki (Norge)

No (Chile)

A Royal Affair (Danmark)

War Witch (Kanada)

 

Best Cinematography

Anna Karenina

Django Unchained

Life Of Pi

Lincoln

Skyfall

 

Best Editing

 

Argo

Life Of Pi

Lincoln

Silver Linings Playbook

Zero Dark Thirty

 

Best Production Design (previously Art Direction)

 

Anna Karenina

The Hobbit: An Unexpected Journey

Les Misérables

Life Of Pi

Lincoln

 

Best Costume Design

 

Anna Karenina

Les Misérables

Lincoln

Mirror Mirror

Snow White And The Huntsman

 

Best Makeup & Hairstyling

Hitchcock

The Hobbit: An Unexpected Journey

Les Misérables

 

Best Original Score

 

Anna Karenina

Argo

Life Of Pi

Lincoln

Skyfall

 

Best Original Song

 

"Before My Time" (Chasing Ice)

"Everybody Needs A Best Friend" (Ted)

"Pi's Lullaby" (Life Of Pi)

"Skyfall" (Skyfall)

"Suddenly" (Les Misérables)

 

Best Sound Mixing

Argo

Les Misérables

Life Of Pi

Lincoln

Skyfall

 

Best Sound Editing

 

Argo

Django Unchained

Life Of Pi

Skyfall

Zero Dark Thirty

 

Best Visual Effects

 

The Hobbit: An Unexpected Journey

Life Of Pi

The Avengers

Prometheus

Snow White And The Huntsman

 

Best Documentary, Short

 

Innocente

Kings Point

Mondays At Racine

Open Heart

Redemption

 

Best Documentary, Feature

 

5 Broken Cameras

The Gatekeepers

How To Survive A Plague

The Invisible War

Searching For Sugar Man

 

Best Short Film, Animated

 

Adam & Dog

Fresh Guacamole

Head Over Heels

Maggie Simpson In "The Longest Daycare"

Paperman

 

Best Short Film, Live Action

 

Asad

Buzkashi Boys

Curfew

Death Of A Shadow

Henry

Regi: Seth MacFarlane

Manus: Seth MacFarlane/Alec Sulkin/Wellesley Wild

Skådespelare: Mark Wahlberg, Mila Kunis, Seth MacFarlane mfl.

Produktionsbolag: Fuzzy Door Productions/Bluegrass Films/Smart Entertainment

År: 2012

Längd: 106 min

Land: USA

Svensk åldersgräns: 11

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt1637725/

Allt John Bennett önskar sig är en riktig vän. Hans önskan blir sann då hans nalle plötsligt börjar leva. De båda blir vänner för livet, men närmre 30 år senare börjar John stöta på problem när han försöker balansera förhållandet till sin flickvän med att ha en levande nalle som röker på och tar hem prostituerade boende i samma lägenhet.

Seth MacFarlane, mest känd för Family Guy (1999 - ?), långfilmsdebuterar med en film om en talande nalle och gör det givetvis med sin typiska humor - ibland smart, ibland dum och ibland bara tråkig. Det sammanfattar också Ted som film. MacFarlanes humor passar jättebra i halvtimmeslånga sjok, såsom i tidigare nämnda Family Guy, men i ett långfilmsformat blir det ganska ojämnt. Här finns riktigt roliga scener men samtidigt blandas dessa med tröttsamma kroppsfunktionsskämt. Likaså är manuset förvånansvärt stereotypt för en kille som har skrivit riktigt intressanta episoder av Family Guy med science fiction-teman.

Mark Wahlberg gör en okej huvudroll tillsammans med den CG-animerade nallen med röst av MacFarlane själv. Mila Kunis, som efter Black Swan (2010) alltid dyker upp i diskussioner när tjejer säger "jag är inte gay, men om jag hade varit det...", gör en helt okej roll även hon. Det roligaste i skådespelarfacket är däremot alla små biroller som skymtar förbi. Giovanni Ribisi gör en rolig roll som slemmig skurk, Patrick Stewart är berättarröst och produktionsteamet hittade till och med Tom Skerritt någonstans. Bäst är däremot John och Teds idol, Sam J. Jones - huvudrollsinnehavare i kultklassikern Flash Gordon (1980). Hans scener är komiskt guld.

Ted är som sagt en riktigt ojämn film men ändå en trevlig bekantskap. Jag kommer väl inte komma ihåg den nämnvärt om några månader, men den fungerar bra för stunden.

Betyg: 3 flash jumps av 5 möjliga