Regi: Tarsem Singh

Manus: Mark Klein & Jason Keller

Skådespelare: Julia Roberts, Lily Collins, Armie Hammer mfl.

Produktionsbolag: Goldmann Pictures/Rat Entertainment/Misha Films

År: 2012

Längd: 106 min

Land: USA

Svensk åldersgräns: 11

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt1667353/

Ja, det är fortfarande Snövit. Ganska känd saga och så.

Efter den riktigt stinkande avskrädeshög som var Snow White And The Huntsman  (2012) var jag inte alltför spänd på att se den här rullen. Tack och lov är det här en film och inte en serie lösryckta scener. Skriven mer som en klassisk saga och/eller komedi än den förstnämnda är det här också mycket bättre.

Julia Roberts, en av skådespelerskorna i Hollywood jag tycker sämst om på vita duken, gör en väldigt bra roll som den onda drottningen. Roberts verkar helt enkelt ha kul med rollen och spelar den mycket mer jordnära än Theron gjorde. Lily Collins är som klippt och skuren för rollen som Snövit och har sårbarheten som rollen kräver samtidigt som hon inte är ett våp.

Stilistiskt är Mirror Mirror däremot väldigt ojämn. Här finns riktigt snygg och bra design, men denna blandas med riktigt usel CGI som riktigt skär i ögonen. Manuset är också upp och ner med några riktigt roliga scener (framförallt mellan Roberts och Armie Hammers prins) mixat med scener där Singh inte kan bestämma sig för vilket ton han vill slå an. Ena sekunden är det väldigt barnvänligt och slätstruket men i andra stunder är det lite väl over the top för att vara en familjefilm. Därför faller också Mirror Mirror in i ett ingenmansland. Alla tonåringar vill se förra årets andra Snövit-film och Mirror Mirror lämpar sig inte riktigt för de allra yngsta. Det är trist, för trots sina fel och brister är Mirror Mirror den klart bästa av de två Snövit-filmerna som kom förra året. Stäng dock av innan slutscenen. Jag kräktes lite inombords.

Betyg: 3- Kafkareferenser av 5 möjliga