Alla inlägg den 19 januari 2013
Regi: Ang Lee
Manus: David Magee (baserad på Yann Martels roman med samma namn)
Skådespelare: Suraj Sharma, Irrfan Khan, Adil Hussain mfl.
Produktionsbolag: Haishang Films/Rhythm and Hues
År: 2012
Längd: 127 min
Land: USA/Kina
Svensk åldersgräns: 11
IMDB: http://www.imdb.com/title/tt0454876/
Pi Patel och hans familj ska flytta från Indien till Kanada och samtidigt ta med sig sitt zoo. När skeppet de åker med hamnar i en fruktansvärd storm och sjunker finner sig snart Pi ensam på en livbåt mitt ute på Stilla Havet. Eller ja, helt ensam är han inte. Med sig har han fyra överlevande från lastrummet där djuren spenderade den långa resan - en orangutang, en hyena, en zebra och en fullvuxen bengalisk tiger.
Jag brukar kalla Ang Lee för världens mest ojämna regissör. Lee har en benägenhet att ta korta historier och dra ut på dem så att ledan sätter in redan efter halva speltiden. Sen hittar han plötsligt ett guldkorn att adaptera och han spottar ur sig en riktigt bra film. Life Of Pi tillhör tack och lov den sistnämnda kategorin.
Eftersom jag har min uppfattning om Ang Lee gick jag in i den här historien utan särskilt höga förhoppningar. Det första som slog mig var hur filmen är fantastiskt vacker redan från ruta ett. Life Of Pi är ett perfekt exempel på hur man använder traditionella filmmetoder och blandar det med CGI så att det blir något som ingetdera hade kunnat vara på egen hand. Det är också miljöerna och djuren som spelar huvudrollen i den här filmen. Skådespelarna är inte på något sätt dåliga, men jag kan väl inte heller påstå att de sticker ut.
Något jag verkligen gillade var manusets underliggande ton av religion och spiritualitet. Magee skriver inte tittaren på näsan, utan har en uppfriskande syn på saker och ting gällande dessa områden. Eller ja, egentligen är det väl Martels bok som ligger till grund för de religiösa funderingarna, men ni förstår vart jag vill komma. Pi är en sympatisk karaktär som funderar mycket över dessa frågor. Hans lösning är väldigt intressant - om jag nu gillar delar av kristendom, islam och hinduism så kombinerar jag dem. Detta kan även ses i bildspråket, även om jag först trodde jag var knäpp som såg Vishnu överallt. Sen läste jag att det mycket riktigt var meningen.
Dessvärre är det också manuset som håller filmen borta från toppbetyget. Liksom många av Ang Lees filmer är det lite för omständligt för att bli en fullpoängare. Vissa scener som skulle behövt ha tid på sig för att utvecklas får aldrig denna tid och tvärtom. Jag rekommenderar ändå Life Of Pi för alla som vill se en fruktansvärt visuellt vacker film med hjärta. Det brukar tyvärr ganska sällan gå hand i hand.
Betyg: 4+ and instead of a watch dog they had this big fuckin' Bengal tiger av 5 möjliga
Regi: James McTeigue
Manus: Ben Livingston & Hannah Shakespeare
Skådespelare: John Cusack, Luke Evans, Alice Eve mfl.
Produktionsbolag: Intrepid Pictures/FilmNation Entertainment/Relativity Media mfl.
År: 2012
Längd: 110 min
Land: USA/Ungern/Spanien
Svensk åldersgräns: 15
IMDB: http://www.imdb.com/title/tt1486192/
Det litterära geniet samt ökände suputen Edgar Allan Poe ställs inför en knivig situation när någon kopierar morden från några av hans mest berömda noveller. Samtidigt försöker Edgar finna sin plats i Baltimores societet för att legitimera sitt hemliga förhållande med dottern till en av stadens rikaste män.
Edgar Allan Poe har varit en av mina favoritförfattare sedan jag köpte en novellsamling med hans mest berömda historier någon gång i början av tonåren. Få författare har behärskat novellformen i den utsträckning som Poe gjorde. Han är kort sagt mer än bara The Raven. Det är också anledningen till att det tog ett bra tag för mig att se den här filmen - postern ser ut som något "hippt och mörkt" och titeln åsyftar den, förvisso väldigt bra, men ack så överanvända dikten som blivit Poes mest berömda verk. Intressant nog har dikten i princip ingenting att göra med den här filmen.
The Raven är en mordgåta för fans av gotisk litteratur och historia. John Cusack, en av vår tids mest underskattade skådespelare, gör titelrollen väldigt bra och har också bra birollsskådisar till hjälp. Just den gotiska scenografin är en av filmens höjdpunkter. Alla klassiska element finns med, men det blir sällan övertydligt (host, Tim Burton, host) utan förmedlar miljöerna vi tänker på när vi föreställer oss en spökhistoria. Bristerna ligger i manuset.
Trots att The Raven oftast är en smart historia så har manuset ibland svårt att hitta rätt ton. Det går långa stunder av filmen där dialogen spelar huvudrollen för att brytas av med scener som kan liknas vid regelrätt tortyrporr. Det ger filmen ett splittrat intryck som inte är till dess fördel. Överlag så måste jag ändå rekommendera The Raven. Det var en positiv överraskning som jag kommer komma ihåg länge.
Betyg: 4 nevermores av 5 möjliga
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 | 3 | 4 | 5 | 6 | ||||
7 |
8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | |||
14 |
15 | 16 | 17 | 18 |
19 | 20 |
|||
21 |
22 |
23 |
24 | 25 | 26 | 27 | |||
28 | 29 |
30 | 31 | ||||||
|