Regi: Benh Zeitlin

Manus: Benh Zeitlin & Lucy Alibar (baserat på Alibars pjäs Juicy & Delicious)

Skådespelare: Quvenzhané Wallis, Dwight Henry, Levy Easterly mfl.

Produktionsbolag: Cinereach/Court 13 Productions/Journeyman Pictures

År: 2012

Längd: 93 min

Land: USA

Svensk åldersgräns: 11

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt2125435/

På en liten ö utanför Louisiana bor sexåriga Hushpuppy tillsammans med sin far i utbrytarsamhället Bathtub. När en allvarlig storm drabbar ön får Hushpuppy använda sig av sina överlevnadskunskaper. Medan vattnet stiger och hennes far blir allt sjukare blir Hushpuppy allt djärvare i sina försök att ta hand om sin familj och sina vänner.

Benh Zeitlin har blivit hyllad för sin långfilmsdebut och jag förstår varför. Beasts är en riktigt drabbande och snygg film med fantastiska skådespelarinsatser. Zeitlin & Alibar har tillsammans skapat en film med bildspråk att dö för och en berättarton som verkligen drar tittaren in i historien. I och med att filmen är inspelad på plats i Louisianas delta med skådespelare från trakten känns miljöerna också trovärdiga. Det är väldigt fascinerande att se detta verkligt alternativa USA där vi och dom-mentaliteten är så stark att man helst inte lämnar hemmet även om man riskerar att dö.

Manuset har också inslag av magisk realism och de som följer min blogg vet att jag är en sucker för just den genren. Den genomgående symboliken fokuserar på vad som gör en människa och vad som gör ett djur. Den sedan länge utdöda uroxen står som huvudföreträdare för "bestarna". Just uroxen är ett intressant djur som jag läst en del om innan, inte minst för att den var en del av huvudfödan för många folkslag i östra Europa i många tusen år. Den sista uroxen dog i Polen på 1600-talet. Det är således enkelt att hitta målningar och annat av djuret. Därför undrar jag varför designen på dem i Beasts är som stora vildsvin?

Quvenzhané Wallis blev välförtjänt Oscarsnominerad för sin roll som Hushpuppy. Wallis är en naturbegåvning och är den yngsta nominerade för en huvudroll någonsin. Jag vet inte hur amerikanerna gör det, men var och vartannat år har de en rulle med en fantastisk barnskådespelare ingen hört talas om. Dwight Henry borde också blivit nominerad för sin roll som Wink, Hushpuppys far. Jag vet inte om jag hade kunnat behandla ett barn på sättet som Wink gör med Hushpuppy även om det var skådespel. Henry skrämmer mig - på ett bra sätt.

Den enda anledningen att Beasts missar femman är för att manuset ibland saknar riktning. Jag känner att man hade kunnat göra mer av klasskonflikten mellan de boende på ön och de boende på fastlandet. Det är dock ingen anledning till att inte se den. Zeitlin & Alibar har en ljus framtid som filmskapare och jag ska helt klart hålla ögonen öppna efter deras nästa rulle.

Betyg: 4+ vildsvinsoxar av 5 möjliga