Regi: Steve White

Manus: Joshua Michael Stern

Medverkande: Robin Thomas, Starr Andreeeff, Allen Cutler mfl.

Produktionsbolag: Promark Entertainment Group/Spectator Films/Zeta Entertaiment

År: 1996

Längd: 93 min

Land: USA

Svensk åldersgräns: 15

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt0115535/

Bill tror att han gjort ett kap när han köpt en tomt för i princip ingenting alls. Det enda som finns kvar på tomten efter de förra ägarna är ett förråd. När Bill hittar ett dockhus i förrådet bestämmer han sig för att det skulle bli den perfekta födelsedagspresenten till hans dotter. Inte smart.

Det här är den sista uppföljaren i franchisen innan rebooten kom ett drygt decennium senare. En serie som mest bjudit på lågvattenmärken avslutas med en förvånansvärt solid skräckrulle som gör vad många av de övriga filmerna inte klarade av - den är på sina ställen genuint obehaglig! Levande dockor har alltid varit en sak som skrämmer skiten ur mig. Jag skrev till och med en uppsats om sagda rädsla en gång. Är det något som Amityville: Dollhouse har gott om så är det just levande dockor och besatta miniatyrobjekt.

Skådespelarna, med undantag för Jarrett Lennon som den stereotypiske nörden, är alla ganska bra. Lennon däremot ville jag hoppa upp och klappa till redan när han öppnade munnen första gången. Han sällar sig till den inte alltför hedersamma skaran med irriterande barn i film. Redan invigda är bland andra Brandon De Wilde från Shane (1953) och Jake Lloyd från Star Wars Episode 1: The Phantom Menace (1999).

Filmen dras med sina problem, bland annat med logiska luckor i manuset, men är en ganska trevlig mysrysare med en förvånansvärd mängd nakenhet och gore för att vara en direct-to-cable-uppföljare. Helt okej, med andra ord.

Betyg: 3 sen när var Amityville en öken? av 5 möjliga