Slutdiskussion

Philip K. Dicks The Man in the High Castle beskriver en konflikt som kan ses som en alternativ Kubakris. Inom romanen återges ännu en konflikt som kan anses som en alternativ Kubakris. Då det skulle ha varit invecklat att jämföra bara två av dessa konflikter har jag presenterat dem så pass konkret och lättfattligt jag kunnat. För att förhoppningsvis göra denna slutdiskussion enklare att följa har jag för det här avsnittet valt att ge de olika konflikterna förkortningar. Kubakrisen kallas hädanefter för K1, krisen i The Man in the High Castle för K2 och följaktligen kallas Abendsens konflikt för K3.

Vad de tre konflikterna har gemensamt är förekomsten av två stormakter. I K1 är det USA och Sovjetunionen, i K2 är det Japan och Nazityskland och i K3 är det USA och Storbritannien. Detta leder oss in på den första frågan jag ställde i min inledning – var en kris oundviklig enligt Dick? Svaret på den här frågan måste bli att det var oundvikligt och jag håller med Dick om den saken.

Andra världskriget utspelade sig vid en tidpunkt då världen redan hade två dominanta makter, USA och Sovjet. I och med de allierades vinst delades stora delar av Europa upp i två polariserande system, kommunism och demokrati. En konstgjord gräns delade Europa i två delar och konstgjorda gränser är aldrig något som fungerat. Ett annat exempel på detta är de regionala krig som drabbar afrikanska länder med jämna mellanrum, ofta beroende på de linjallinjerätor till gränser som kolonialmakterna drog upp.

Det uppstod en förtvivlan och alienation hos den tyska befolkningen när man delade på Tyskland. Familjer splittrades, nytt statsskick skulle implementeras och på den storpolitiska scenen uppstod en spänning mellan öst och väst. I och med atombombens födelse i krigsslutet skapades snart också en terrorbalans. En ledare behövde bara ge en order och planeten skulle i praktiken bli ödelagd. Det ironiska med den här fruktansvärda spänningen var att det antagligen var det bästa som kunde hända. Precis som Joe Cinnadella säger i The Man in the High Castle så skapade detta en jämn spelplan. Hotet om total förgörelse fanns alltid där, sant, men just det var vad som förhindrade att det verkligen skedde enligt min tolkning av Dicks bok. För att vidare illustrera vad jag menar ska jag nu gå in på K2 och K3.

I K2 har Nazityskland ett markant militärt övertag över Japan och är världens stora industriella makt. Därmed inte sagt att de har ett fungerande samhälle. Dick beskriver regimen som kall och kaotiskt; briljant men samtidigt totalt galen. Japanerna å andra sidan har ett samhälle som till stor del verkar bygga på de gamla värderingarna från feodalismens Japan, med ett nästan överdrivet hedersbegrepp och kultur. Japanernas samhälle fungerar, bortsett från slaveriet, på det hela taget väldigt bra, men de skulle inte ha en suck mot nazisterna i strid. Detta beror på det tidigare nämnda gapet i arsenal. Japanerna verkar inte alls lika styrda av en samhällelig ideologi som tyskarna, utan snarare en personmoral, förvisso implementerad av samhället, men till syvende och sist just personlig. En värld med endast en hårt ideologiskt styrd stormakt skulle inte ha överlevt en kris som K1. Det skulle inte ha funnits något att förhandla om när bara den ena sidan sitter med fingret på avtryckaren.

Samma sak ser vi i K3 där amerikanerna drivs av en slags goodwill att hjälpa världen och annat utopiskt svärmeri. De pumpar in enorma summor pengar på att hjälpa andra, medan den världens andra stormakt, Storbritannien, sniket vaktar sitt imperium och vill hålla så hårt i sin överhöghet de bara kan. Dick nämner aldrig hur den militära balansen ser ut i K3, men det är ingen orimlighet att anta att ett land styrt av en despotliknande karaktär ofta spenderar mer på sin militärbudget än vad en demokrati gör. Detta för mig till frågan om ledarskap.

I K1 kan vi skönja två vitt skilda ledartyper i och med Kennedys lugna framtoning och Khrushchevs buffliga. Vad som gör ledarskapet i K1 unikt är däremot att i och med terrorbalansen mellan länderna ställs ett skrämmande ultimatum; samarbeta diplomatiskt eller dö. Det skulle bara vara av akademiskt intresse vem som startade ett kärnvapenkrig i K1 eftersom det inte skulle finnas särskilt många kvar att diskutera saken efteråt. I K2 och K3 däremot finner vi utöver vitt skilda ledartyper även ett stort teknologiskt gap mellan de trätande länderna. Det är nu som de skilda ledartyperna blir ett stort problem i och med att om bara en sida sitter på avancerad militär teknologi kan detta medföra en snabb seger över motståndaren, miljontals döda, förstörda landområden men till slut ett sätt för en regim att bli enväldiga världsherrar. Om man läste The Man in the High Castle när den kom ut, 1962, kunde man säkert finna en slags tröst och lugnande budskap i den eftersom den i grund och botten slår fast att vi lever i den bästa av tänkbara världar. Eller som Dick själv uttryckte det i en av sina lätträknade föreläsningar: ”If you find this world bad you should see some of the others”.[1]

Kan då Dick lära oss någonting om internationella krisers uppkomst och när vi ska börja bli oroliga? Dicks egna exempel, K2 och K3, målar tillsammans med vår egen K1 en gemensam bild och sätter upp kriterier för vad som måste inträffa för att en större kris ska uppkomma. ”Större kris” definierar jag här som en kris där miljontals offer skördas och/eller vår planet utsätts för oreparabel skada. För att anknyta till min första frågeställning så vad dessa kriser har gemensamt är förekomsten av två stormakter med betydande vapenarsenal. Om vi omsätter denna tanke till vår egen verklighet idag kan vi snabbt se att så inte är fallet. Vi har endast en stormakt i världen idag, USA, och även om andra länder utvecklar kärnvapen, biologiska stridsmedel etc. kommer detta inte kunna få alls den enorma genomslagskraft som ett fullskaligt krig mellan två stormakter skulle få. Det råder vissserligen en konflikt mellan USA och vad de kallar för världens terrornätverk, men den brist på centralisering som dessa nätverk både har och överlever genom gör det omöjligt för att en kris så som K1, K2 eller K3 att inträffa. Vad Dick visar i The Man in the High Castle är att så länge vi inte har dessa två stormakter i världen så behöver vi inte heller vara särskilt oroliga. Inom 50 år kommer vi troligen att räkna Kina och möjligen Indien som stormakter. Tills dess kan vi förhoppningsvis undvika större internationella konflikter. Detta är på intet sätt sagt för att förringa de människor som lider av konflikterna i världen idag, men från en kanske lite krasst utilitaristisk synpunkt så måste jag ändå sluta mig till att jag föredrar många mindre konflikter framför en gigantisk och slutgiltig.  Vi kan med detta i åtanke luta oss tillbaka och älska bomben.

Dicks bok fungerar som beskrivet ovan alldeles utmärkt som sedelärande kontrafaktisk roman. Den är ett bevis på att riktigt bra science fiction är tidlös i sin problematik samtidigt som den är tidsbundet samhällskritisk. Precis som annan bra litteratur förtjänar den därför också högre status än vad som den har fått. Dick har genom sin produktion, inte minst genom den aktuella boken, drivit frågeställningar och teser som utmanar oss att tänka, reflektera och därmed utveckla oss själva. Det kan väl inte finnas något viktigare eller finare för en författare att göra?   

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  The End Of An Era - Sista posten på Bloggplatsen   Allt har ett slut brukar det heta och så även min tid här på Bloggplatsen. I och med nyårets stora skräckupplevelse nära hela sajten låg nere under närmre en veckas tid för mig tog jag beslu...

Linda hatar allt, Ulf är trött och frustrerad på att bli avbruten och Matti har ingen penis som bakgrundsbild den här veckan. Läget bland trupperna kunde alltså varit bättre för general Gustaf, som förgyller tillvaron med sin bästa Henke Larsson-im...

Regi: Guillermo del Toro Manus: Guillermo del Toro & Kim Morgan (baserat på William Lindsay Greshams roman) Medverkande: Bradley Cooper, Rooney Mara, Cate Blancett mfl. Produktionsbolag: Fox Searchlight Pictures/Double Dare You/TSG Entertainm...

  Regi: Reinaldo Marcus Green Manus: Zach Baylin Medverkande: Will Smith, Aunjanue Ellis, Jon Bernthal mfl. Produktionsbolag: Star Thrower Entertainment/Westbrook Studios/Keepin’ It Reel År: 2021 Längd: 144 min Land: USA Svens...

Linda är sjuk – igen! Frågan är om det var Darkman som var i farten eftersom Linda absolut inte kunde förstå varför veckans titelkaraktär heter som han gör. Det gör hur som helst att de tre medlemmarna med Y-kromosomer får hålla ställningarna...