Att hitta alla nominerade kortfilmer till Oscarsgalan är verkligen ingen lätt uppgift. Därför har jag valt att göra små korta recensioner om två eller tre kortfilmer när jag nu får tag i dem. Ovanstående filmer är samtliga nominerade i bästa animerade kortfilm och kan hittas på Itunes (Dimanche och Wild Life) samt YouTube (The Fantastic Flying Books Of...). I skrivande stund saknar jag tillgång till följande kortfilmer: La Luna, A Morning Stroll, The Shore samt Tuba Atlantic. Om någon har tillgång till dessa filmer innan söndag är jag djupt tacksam för en länk till en stream, Itunes, YouTube eller liknande.

Titel: Dimanche (Sunday)

Regi: Patrick Doyon

Manus: Patrick Doyon

Medverkande: -

Produktionsbolag: National Film Board Of Canada

År: 2011

Längd: 9 min

Land: Kanada

Svensk åldersgräns: Ej bedömd, troligen Btl.

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt1895334/

En ung pojkes upplevelser en typisk söndag i Quebec. Ett kyrkbesök leder till en släktlunch - något som är fruktansvärt tråkigt för en liten kille som bara vill leka.

Mja, även om jag gillar tecknarstilen i Dimanche är det här inte särskilt intressant. På sin höjd har Patrick Doyon skapat en småcharmig film med igenkänningsfaktor. Jag har egentligen inte mer att säga om Dimanche - den gick väldigt obemärkt förbi.

Betyg: 2 fåglar med stalkingtendenser av 5 möjliga

Titel: Wild Life

Regi: Amanda Forbis & Wendy Tilby

Manus: Amanda Forbis & Wendy Tilby

Medverkande: Adam Blackwood, Luba Goy, Anthony Bekenn mfl.

Produktionsbolag: National Film Board Of Canada

År: 2011

Längd: 14 min

Land: Kanada

Svensk åldersgräns: Ej bedömd, troligen Btl.

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt0983193/

En brittisk överklassyngling reser till Kanadas öde slättlandskap för att försöka göra sig ett namn som ranchägare. När han kommer dit inser han dock att hans "ranch" i princip är värdelös jord och ett skjul. Det hindrar honom inte från att skriva brev om sina fantastiska äventyr och goda lycka till familjen i England.

Wild Life var en allmänt skum upplevelse. Den ganska roliga premissen blandas upp med en väldigt pretentiös liknelse mellan en komet och en människas liv. Tecknarstilen varieras mellan att vara mjuk och nästan drömsk till att vara kantig och grov. Intressant försök, men det splittrade berättandet fungerar inte särskilt bra i en kortfilm.

Betyg: 2 kometsvansar av 5 möjliga

Titel: The Fantastic Flying Books Of Mr. Morris Lessmore

Regi: William Joyce & Brandon Oldenburg

Manus: William Joyce

Medverkande: -

Produktionsbolag: Moonbot Studios

År: 2011

Längd: 15 min

Land: USA

Svensk åldersgräns: Ej bedömd, troligen Btl.

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt1778342/

En man förlorar alla sina högt prisade böcker i en tornado och i sitt försök att rädda dem sveps han iväg till ett magiskt land där han blir kurator för ett bibliotek där böcker har sitt eget liv.

Som den enda kortfilm jag sett av årets nominerade hitintills försöker The Fantastic Flying Books Of Mr. Morris Lessmore berätta en riktig historia och inte bara visa på animationsteknik. Manuset, även om det är helt okej, hade kunnat utvecklas lite bättre, men budskapet går fram tydligt och bra. Animationsmässigt var jag inte alltför imponerad, men när någon pratar om böckers helande kraft lyssnar jag med spetsade öron. Bäst hitintills.

Betyg: 3+ flaxande sidor av 5 möjliga

Regi: Steven Spielberg

Manus: Steven Moffat/Edgar Wright/Joe Cornish (efter Hergés seriealbum Krabban med guldklorna, Enhörningens hemlighet och Rackham den rödes skatt)

Medverkande: Jamie Bell, Andy Serkis, Daniel Craig mfl.

Produktionsbolag: Amblin Entertainment/WingNut Films/Nickelodeon Movies mfl.

År: 2011

Längd: 107 min

Land: USA/Nya Zeeland

Svensk åldersgräns: 11

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt0983193/

Efter att ha köpt en fartygsmodell från 1600-talet dras den unge skjutjärnsreportern Tintin in i en skattjakt som leder både till Nordafrika och en ny vänskap med den försupne kapten Haddock. Givetvis har Tintin sin trogne följeslagare, hunden Milou, med sig på resan.

Som så många andra barn slukade jag allt av de fransk-belgiska seriegiganterna under min uppväxt. Hergés äventyr om Tintin var aldrig min största favorit (det var alltid René Goscinnys och Albert Uderzos Asterix) men jag har nog läst samtliga översatta Tintin-album åtminstone fem gånger var. Därför var jag också ganska skeptisk till den här filmatiseringen, trots att både Steven Spielberg och Peter Jackson varit inblandade. Jag kommer dessvärre ihåg vad som hände med filmatiseringarna av tidigare nämna Asterix. När jag dessutom fått ljumna rapporter från andra seriefans var det med viss tvekan jag satte mig tillrätta för en datoranimerad tolkning av min tecknade favoritjournalist (Peter Parker får ursäkta, han är först och främst fotograf).

Jag önskar innerligt att 3D-flugan kan dö ut nu så jag kan gå och se de här filmerna på bio utan att riskera migrän eller irritation över att behöva betala 30 kronor mer än för en vanlig biljett. Därför väntade jag in filmen på dvd så jag kunde se den i 2D. Jag kan därför inte bedöma 3D-aspekterna annat än ett generellt ifrågasättande av hela teknikens användningsområde. Nåväl, The Adventures Of Tintin (hädanefter kallad TAOT) visade sig vara en riktigt trevlig matinéfilm som pekade bakåt på vad jag älskar med Spielbergs filmografi från tidigt 1980-tal. Det är fullt ös från första början men karaktärerna blir inte lidande för den sakens skull. Även om jag skulle föredragit en traditionellt tecknad adaption är datoranimationen och motion capture-tekniken dessutom väldigt väl förvaltad. John Williams Oscarsnominerade soundtrack passar som handen i handsken och jag sögs in i filmen efter bara några minuter. Det är ett gott betyg om något.

Manusförfattarna lyckas lägga ut subtila nickar till andra äventyr med Tintin som dyker upp i bakgrunden. För en diggare av källmaterialet är detta väldigt kul. Samtidigt har manusförfattarna lyckats ta tre av de bästa Tintin-albumen och omvandla dem till en enhetlig och spännande historia i TAOT. Det är bara att hoppas på att de planerade uppföljarna (vilka kommer eller inte kommer göras baserade på hur bra TAOT gör ifrån sig på bio samt dvd-försäljning) blir av. Jag är väldigt nyfiken på att se hur fortsättningen kommer tolkas. Vad jag däremot önskade var en längre speltid. En halvtimme till hade kunnat innebära mer äventyr, mer karaktärsutveckling och en bättre avslutning.

TAOT är helt enkelt vad jag hade förväntat mig av Spielberg när han gjorde Indiana Jones & The Kingdom Of The Crystal Skull (2008) - en matinéfilm med spänning och hjärta. Det är inte en perfekt film, men Spielbergs bästa på länge.

Betyg: 4 obegripliga nomineringsmissar för bästa animerade film av 5 möjliga

Best Short Film, Live Action

Tuba

Regi: Martin Scorsese

Manus: John Logan (efter Brian Selznicks roman The Invention Of Hugo Cabret)

Medverkande: Asa Butterfield, Ben Kingsley, Chloë Grace Moretz mfl.

Produktionsbolag: Infinitum Nihil

År: 2011

Längd: 126 min

Land: USA

Svensk åldersgräns: 7

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt0970179/

Hugo Cabret spenderar sina dagar i klocktornet till Paris centralstation där han ovetandes för stationspersonalen tagit över sin suput till farbrors jobb att serva klockorna. På sin fritid försöker han reparera en automaton (en komplex programmerbar mekanisk docka) med diverse delar han stjäl från en leksaksaffär. När innehavaren till leksaksaffären tar honom på bar gärning visar det sig att han har en märklig koppling till dockan. Plötsligt dras Hugo in i ett mysterium med filmhistorisk bäring.

Jag såg inte fram emot den här filmen. Bara att postern skrek ut att filmen var i 3D fick mig att må lite illa. Tack och lov är versionen jag såg i gammal hederlig 2D och de uppenbara scenerna tillagda för 3D-publiken är inte så värst många eller irriterande. Den andra anledningen till att jag inte såg fram emot den här filmen var först och främst att den lyckades snuva många andra bra filmer på nomineringar. Jag blev därför mer än lite positivt överraskad när det visade sig att Hugo vida överträffade mina förväntningar.

En väldigt bra skådespelarensemble (när var skitfilmskungen och tillika Oscarsvinnaren Ben Kingsley så här bra sist?) och en av de största regissörerna genom tiderna har lyckats fånga ett post-första världskriget-Paris som är så fruktansvärt vackert i all sin pastelliga technicolor. Det känns som Tim Burton har haft ett finger med i spelet när det gäller art direction för är det något Hugo påminner mig om är just tidig Burton uppblandad med lika delar Roald Dahl i berättandet. John Logans manus behöver en viss finputsning, men andas ändå av klassisk berättarglädje som inte fördummar barnpubliken samtidigt som det är tillräckligt nyanserat för att även vuxna tittare ska kunna bli intresserade. 

Hugo är dock ingen fullpoängare. Den är något för lång och blir inte riktigt intressant förrän den släpper lite på Dickens-historien om föräldralösa pojkar som arbetar bland ånga och smuts. När Scorsese får visa prov på sin erkänt mycket djupa kunskap om filmhistoria tar filmen dock fart rejält. Scenerna från Méliès studio är ren filmmagi på mer än ett sätt. Med ett bättre tempo, borttagen 3D-gimmick på bio och lite mindre Dickens-vibbar hade det blivit en klassiker på alla sätt och vis. Den är dock klart sevärd.

Betyg: 4 filmreferenser av 5 möjliga

Titel: Låt de gamla drömmarna dö

Författare: John Ajvide Lindqvist

År: 2011

Sidor: 364

Förlag: Ordfront

ISBN: 978-91-7037-643-6

Jag brukar hylla John Ajvide Lindqvist som den främste nu verksamme berättaren inom svensk litteratur. Det var sisådär populär på litteraturvetenskapliga institutionen vid Lunds universitet, men å andra sidan sitter de fortfarande och okritiskt hyllar Vergilius och Homeros. Nåja, nu ska inte den här recensionen handla om mitt komplicerade förhållande till litteraturkanon utan om Lindqvists samlade berättelser i Låt de gamla drömmarna dö. Att kalla den här boken för något annat än "textsamling" vore falsk marknadsföring. Här finns noveller, manus till radio- och tv, en reseberättelse, ett debattinlägg och mycket mer. Som samling är den alltså rejält spretig men det mesta här är riktigt bra.

I novellsektionen finns en rad riktigt bra berättelser, från den Lovecraft-doftande Tindalos till novellen till Göteborgs filmfestival, Ansiktsburk av Erik Pettersson. Speciellt den sistnämnda, i allt sitt märkliga metaberättande, är ytterst fascinerade, rolig och otäck på samma gång. Bland annat dyker Roy Andersson upp som en väldigt arg svensk filmlegend. Även kortnovellerna Fulet och Garnet är väldigt, väldigt bra. Boken tappar dock rejält i den alltför långa Känner du Rudi Schmerz?. Lindqvist kallar novellen för sin "urkälla" i förordet. Ja, man kan definitivt spåra många av Lindqvists idéer och uttryck från Rudi Schmerz, men jag fastnade aldrig för den ändå. Nåväl, novelldelen avslutas med Låt de gamla drömmarna dö - en epilog till Lindqvists Låt den rätte komma in. Den är bra, men tillhör inte samlingens bästa. Jag tyckte om slutet på Låt den rätte komma in och tyckte det kunde stannat där, men men.

Bland samlingens övriga material sticker tacktalet till Selma Lagerlöf-priset, Selma is King, och de ofilmade sketcherna till Reuter & Skoog ut. Jag har själv varit inne på idén om en koppling mellan Stephen King och Selma Lagerlöf, men Lindqvist uttrycker det bättre än jag hade kunnat.

Sammantaget är Låt de gamla drömmarna dö en brokig samling med många höjdpunkter och några dalgångar. För den som gillar Lindqvists andra verk är det oumbärlig läsning. Ni andra är nog lite konstiga ändå.

Betyg: 4 ansiktsburkar av 5 möjliga

Regi: Tono Errando, Javier Mariscal, Fernando Trueba

Manus: Ignacio Martínez de Pisón & Fernando Trueba

Medverkande: Limara Meneses, Eman Xor Oña, Mario Guerra mfl.

Produktionsbolag: Isle of Man Film, CinemaNX, Estudio Mariscal mfl.

År: 2010

Längd: 94 min

Land: Spanien/Storbritannien

Svensk åldersgräns: Ej bedömd (?), troligen 11

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt1235830/

Chico är en talangfull pianist vars karriär tar fart när han träffar den vackra Rita. Efter en rad missförstånd blir de två ovänner och Rita emigrerar från Havanna till New York. Chico och hans bästa vän Ramón följer efter och finner sig snart i 1940-talets jazzscen. Men medan Rita gör succé i The Big Apple har Chico det svårare - inte minst med Ritas manager...

Årets sista nominerade i klassen bästa animerade film visade sig också vara den bästa av de tävlande. Chico & Rita är en kreativ explosion i animation, färg, musik och framförallt detaljrikedom. Havanna och New York porträtteras i en stil som fick mig att tänka på de gamla fransk-belgiska serietecknarna och är det någon av de nominerade animerade filmerna som gör sig bäst på blu-ray är det den här. Musiken löper som en röd tråd genom hela filmen och många av de klassiska jazzmästarna gör gästspel både på soundtracket och på skärmen.

Manus- och regimässigt är Chico & Rita en klassisk kärlekshistoria, men lyckas vara så pass osentimental när det kommer till kärlek i allmänhet och sexuell kärlek i synnerhet att jag hela tiden var intresserad. Det enda jag har att anmärka något på är att jag skulle vilja att filmen fokuserade lite mer på händelserna runt den kubanska revolutionen eftersom de får stor betydelse för filmens senare hälft. Annars är det här en animerad film jag rekommenderar varmt till alla utom de yngsta. Här finns trots allt en del våld och sex som kanske inte lämpar sig för barn att se, men alla ni andra har en högtidsstund framför er.

Betyg: 4+ jazziga katter av 5 möjliga

Best Short Film, Live Action

Tuba

Regi: Chris Weitz

Manus: Eric Eason

Medverkande: Demián Bichir, José Julián, Eddie Sotelo mfl.

Produktionsbolag: Depth Of Field/Lime Orchard Productions/McLaughlin Films mfl.

År: 2011

Längd: 98 min

Land: USA

Svensk åldersgräns: 15

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt1554091/

Carlos drömmer om ett bättre liv för sig själv och sin son Luis. Problemet är bara att som illegal invandrare i Los Angeles har Carlos inte särskilt många alternativ till att tjäna pengar. Genom hårt arbete försöker han ändå klara att försörja sig själv och sin son bäst han kan. En dag blir dock hans pickup stulen, och det är inte precis läge att gå till polisen.

A Better Life är något så ovanligt som en rags to riches-historia som inte handlar om materialistiska värden utan först och främst om att kunna överleva. I motsats till exempelvis The Pursuit Of Happyness (2006) har Carlos verkligen inget val när det kommer till hans agerande. Demián Bichir har en väldigt fin närvaro i huvudrollen och jag kände verkligen med honom när filmen hela tiden öser på ännu en skopa ångest i ett redan överfyllt kar. Det är lite det som gör att jag verkligen gillade A Better Life - ett outtröttligt strävande även om livet bara ger en skit. Allt för ett hopp om just ett bättre liv. Även José Julián är värd att nämnas i rollen som den 14-årige Luis. Luis är en karaktär som jag ville smälla till större delen av filmen men som ändå visar sig kunna stå över den typiskt 14-åriga egoismen när det verkligen gäller.

Chris Weitz har haft en allt annat än lysande karriär i regissörsstolen med bland annat The Twilight Saga: New Moon (2009) på sitt samvete. I den här filmen visar han att han ändå har vad som krävs när han får ett bra manus i handen. Manuset är både trovärdigt och osentimentalt (tack och lov för det) och håller sig inom en bra längd. Jag skulle dock vilja att filmen tryckte lite mer på de allmänna sociala problemen i USA anno 2011. Den gör ansatser till det, men det hade kunnat bli ett riktigt tidsdokument om den hade utvecklat detta mer. Det är dock en väldigt sevärd film.

Betyg: 4 tienes trabajo, tipo señor? av 5 möjliga