Titel: The Teahouse Of The August Moon

Svensk titel: Thehuset Augustimånen

Författare: Vern Sneider

År: 1951 (svensk utgåva 1957)

Sidor: 271

Förlag: Putnam (svensk utgåva Albert Bonniers Förlag)

ISBN: Min utgåva utgiven innan ISBN-systemets standardisering

När amerikanska trupper ockuperar Okinawa under andra världskrigets slutskede stöter de snabbt på problem - öborna tycks inte alls vilja arbeta på amerikanernas vis med att bygga skolor och genomgå det "uppfostringsprogram" som den prudentlige överste Purdy vill genomföra. Allra tydligast blir detta i byn Tobiki, under överseende av den alltmer frustrerade kapten Fisby. Men undan för undan börjar Fisby märka att om man faktiskt tar sig tid att lyssna på människor går det oftast mycket bättre...

Alla som har haft något intresse av Asien och/eller asiatisk kultur kommer troligen gilla den här boken. Det finns något väldigt talande i Sneiders sätt att beskriva kulturkrocken som en västerlänning kan stöta på om han eller hon kommer till ett asiatiskt land. Sneider lyckas dessutom göra det på ett förbaskat roligt sätt utan särskilt mycket pekpinnar och förnumstighet. Det är ovanligt i lite äldre litteratur som behandlar kulturkrockar och de få ställen som jag, med min analys år 2011, upplevde hade varit lite väl magstarka idag är nog fråga om översättningstabbar snarare än något från Sneiders sida. I och med att jag läste den här boken i en översättning från 1957 blir språket lika delar charmigt och lika delar arkaiskt. Trots charmen skulle jag nog rekommendera den nyfikne läsaren att skaffa den engelska originaltexten eller välja en senare översättning av verket. 

The Teahouse Of The August Moon är på det stora hela en djupt humanistisk berättelse om lyhördhet och viljan att möta andra kulturer på gemensamma villkor. Starkt anti-kolonial och varmhjärtad är det en bok som jag rekommenderar, inte minst med tanke på förra veckans händelser i Oslo.

Betyg: 4 militärbadrockar av 5 möjliga