Regi: Simon Hunter

Manus: Philip Eisner (baserat på rollspelet med samma namn)

Skådespelare: Thomas Jane, Ron Pearlman, Devon Aoki mfl.

Produktionsbolag: Isle Of Man Film/Paradox Entertainment mfl.

År: 2008

Längd: 111 min

Land: USA

Svensk åldersgräns: Ej granskad, troligen 15 år.

År 2707 styrs världen av fyra stora företag som strider sinsemellan. Under strider i Östeuropa friläggs en urgammal maskin som ett brödraskap lyckades begrava flera århundraden tidigare. Maskinen, av utomjordiskt ursprung, omvandlar döda människor till mutanter som har en enda sak i sina zombieskallar - mer soldater. Brödraskapet inser att världen återigen står inför en katastrof som den de en gång hindrade. Det är upp till en liten grupp frivilliga att få stopp på maskinen en gång för alla.

Oj... jag läste just ovanstående paragraf igen. Det här låter riktigt löjligt. Det är det också - men på ett ganska bra sätt. Mutant Chronicles var en av alla filmer som gång på gång fastnade i developement hell. Jag tror första gången jag läste om att en filmadaption av den svenska rollspelsvärlden planerades var omkring 1995. Jag vet inte riktigt vad som var så svårt med rättigheter och annat att lösa, men när filmen till sist kom var det inte precis en stor marknadsföringsbudget som förde fram den. Faktum är att den först släpptes i en ofullbordad version i Europa.

Hur som helst är det här en helt okej sci-fi action-rulle som vet precis vad den vill vara - testosteronfylld och explosiv där någon dör eller sprängs var femte sekund. Och ja, för vad den är så funkar den ganska bra. Ron Pearlman, apmannen själv, gör som alltid en bra roll och får sällskap av den underskattade actionskådisen Thomas Jane och alltid lika undersköna Devon Aoki som dessvärre har en del dialog i den här filmen. Om du inte blinkar kan du även se John Malkovich i en lättförglömlig biroll.

Vad som förvånade mig med Mutant Chronicles är hur jäkla mycket jobb de lagt på miljöerna. Det är ofta riktigt, riktigt snygg design som hjältarna kutar runt i. Tyvärr skulle datoreffekterna behövt en rejäl putsning innan filmen släpptes. Något så pass basalt som explosioner och blodsprut ser väldigt fejk ut större delen av tiden. Manuset, enkelt som det är, lyckats också med en del logiska luckor. Mest uppenbart blir det på den väldigt varierande kraften i gängets handgranater som kan fungera från allt till att ha ihjäl alla inom en 30 meters radie till att gå att fokusera på en två meters punkt i ett stängt rum beroende på vad historien behöver för tillfället.

Om ni som jag gillar science fiction eller action för den delen och inte har något bättre för er kan ni hitta betydligt sämre tidsfördriv än den här filmen. Inget mästerverk, men inte alls så dålig som många vill få den att framstå som.

Betyg: 3 filmer som kommer få en direkt-till-dvd-uppföljare någon gång av 5 möjliga.