Frank drar upp masken och andas in djupt. Dorothy ryggar tillbaka medan Frank låter en hand glida över hennes axelband. "Baby wants to fuck" gnyr han fram mellan de skarpa inandningarna.

Med möjligt undantag i Tim Curry kunde ingen spela äcklig bad guy som Dennis Hopper. Ovanstående beskrivna scen från den lysande Blue Velvet (1986) kan vara en av de mest obehagliga jag någonsin sett. Idag dog Hopper i cancer. Världen är en fantastisk skådespelare fattigare.

Regi: Greg Mclean

Manus: Greg Mclean

Skådespelare: Josh Jarratt, Cassandra Magrath, Kestie Morassi mfl.

Produktionsbolag: 403 Productions

År: 2005

Längd: 104 min

Land: Australien

Svensk åldersgräns: 15 år

Liz och Kristie, två brittiska tjejer i 20-årsåldern, semestrar på Australiens ödsliga västkust. De bestämmer sig för att bila över hela kontinenten tillsammans med nyvunne polaren Ben. Ett av stoppen på vägen är den enorma meteorkratern Wolf Creek. När gänget ska åka därifrån inser de till sin förskräckelse att bilen inte vill starta. Som tur är får de hjälp av den förbipasserade outbackveteranen Mick. Främlingar kan man ju alltid lita på, eller?

Wolf Creek är en långsamt uppbyggd studie i terror. Det finns inga övernaturligheter, inga killar i hockeymasker eller med knivhandskar utan helt enkelt den oförlåtande australiensiska naturen och de kufar som valt att bosätta sig så långt bort från civilisationen man kan komma. Det är avskalat, effektivt och väldigt stämningsfullt.

Skådespelarmässigt lyckas filmen höja sig över genregenomsnittet. Det är mycket Josh Jarratts förtjänst  i rollen som Mick, men även de andra sköter sig väldigt bra. Utöver Jarratt är jag speciellt imponerad av Kestie Morassi (på postern) som Kristie. Det var tydligen fler än jag. Enligt trivia från IMDB lyckades hon skrämma slag på filmteamet så pass att de bröt en scen för att de trodde att något hade gått fel.

Manusmässigt är det här en relativt enkel historia. När historien är så här pass välkonstruerad och flytande är det till filmens fördel. Vissa kanske kommer att tycka att den är lite väl långsam till en början, men låt dig vaggas in av de vackra naturbilderna och den spirande romansen mellan två av huvudrollsinnehavarna och förbered dig på en minst sagt grafisk andra halva. Det tål att sägas - om du har problem med realistiskt skildrat våld (det vill säga, inte blodfontäner som står tre meter upp i luften) kanske inte det här är filmen för dig.

Greg Mclean har lyckats skapa en film som förtjänar mer uppmärksamhet utanför hemlandet. Den finns billigt på en uppsjö ställen så om ni vill se en spännande och intressant skräckfilmsthriller rekommenderar jag Wolf Creek varmt.

Betyg: 4 Crocodile Dundee-referenser av 5 möjliga