Regi: Jaume Collet-Serra

Manus: David Johnson

Skådespelare: Vera Farmiga, Peter Saarsgard, Isablle Fuhrman mfl.

Produktionsbolag: Appian Way

År: 2009

Längd: 123 min

Land: USA/Kanada/Tyskland/Frankrike

Svensk åldersgräns: 15 år

Kate och John förlorade sitt tredje barn under graviditeten och har svårt att komma över det. De beslutar sig för att adoptera - inte minst för att deras dotter väldigt gärna vill ha en syster. När de besöker ett barnhem fattar de genast tycke för Esther. Esther är en blyg nioårig flicka som älskar att måla. Hennes bakgrund är höljd i dunkel eftersom hon från början kommer från ett ryskt barnhem där man inte var så nogräknade med pappersarbete. Till en början verkar dock Esther passa väl in i familjen. Det är bara några små saker som stör - som varför hon vägrar att ta av sin rosett kring halsen och varför hon är livrädd för både läkare och tandläkare...

Barn är onda. Så, där sa jag det, så skjut mig. Nej, men jag och barn har aldrig riktigt kommit överens. Jag gillar mina systerdöttrar, men där går också gränsen. Den här filmen övertygade mig bara än mer att jag aldrig ska skaffa barn. David Johnson har skrivit en tät historia som lyckas vara mer än den bleka kopia på The Omen som jag var rädd för att den skulle vara. Historien får en att gissa och håller intresset uppe, även om det finns vissa mindre detaljer som är lite märkliga - så som den totala bristen på tillit mellan Kate och John i vissa scener.

Manuset i all ära så är det främst en skådespelarinsats som lyfter Orphan. Isabelle Fuhrman är helt fantastisk i rollen som Esther och har en sådan närvaro att det är svårt att tro att hon bara var 12 år gammal när filmen spelades in. Hon är definitivt något att hålla ögonen på de närmsta åren inom Hollywood. Med sin talang och sitt docksöta utseende kan hon mycket väl bli årets stora genombrott år 2015 eller däromkring.

De andra skådespelarna är också bra med den alltid lika sevärde Peter Saarsgard i en tyvärr lite för liten roll. Vera Farmiga fick en Oscarsnominering för sin roll i den klart överskattade Up In The Air i år. I rollen som Kate får hon visa att hon har ett större register än så och om akademin hade haft lite mod hade de nominerat henne för den här filmen och inte Clooneys sömnpiller.

Regin är utsökt och för tankarna tillbaka till skräckfilmens guldålder på 70-talet. Det är bleka färger, utstuderad långsamhet i uppbyggnaden och de få genuint våldsamma scener som finns i filmen är ofta smärtsamt realistiska. Intressant nog Jaume Collet-Serra sedan innan mest känd för att ha låtit Paris Hilton dö on-screen i nyversionen av House Of Wax. Det är svårt att tro att det rör sig om samma regissör.

Så finns det inget som är dåligt med filmen? Man får kanske en lite dålig smak i munnen efter den klassiska "hotet från öst-tematiken" i och med Esthers bakgrund. Dessutom kan uppbyggnaden ibland bli lite för långsam. Vidare visar filmens vuxna upp en ganska slående dumhet ibland. Annars är det här en mycket bra, om inte perfekt, skräckfilm. Rekommenderas.

Betyg: 4 in Soviet Russia child kills you av 5 möjliga