Titel: Atlantis

Författare: David Gibbins

År: 2005 (svensk utgåva 2006)

Sidor: 380

Förlag: Norstedts

ISBN: 978-91-1-301523-1

Jack Howard är en framgångsrik marinarkeolog som specialiserar sig på den gamla minoiska kulturen på Kreta. När han blir kallad till Alexandria för att delta i en konferens har han ingen aning om vad som väntar honom. Det visar sig att två av hans kollegor har grävt fram ett papyrusfragment från en sarkofag. Fragmentet berättar om det mytomspunna Atlantis som sjönk i havet för mer än 6000 år sedan. Men Atlantis är väl bara en myt? Eller?

Jag köpte den här boken på vinst och förlust för den hisnande summan av 30 kronor. Det var den absolut värd. Däremot vet jag inte om jag skulle varit lika nöjd om jag betalt fullpris för den. Premissen är intressant. Jag har alltid varit intresserad av historia i allmänhet och antiken i synnerhet. Här går vi ännu längre tillbaka och får en bild av en "kultur" som var flera tusen år före sin tid. Förutom några riktigt löjliga detaljer (exempelvis har jag svårt att köpa att en civilisation från den här tiden skulle kunna ha tekniken att bygga automatiska lås till stendörrar) målar Gibbins en fascinerande bild av ett försvunnet rike. Om bara resten av boken hade varit lika intressant...

Dessvärre märker man snabbt att Gibbins verkligen inte är någon lysande författare. Han har i stort skapat en idealiserad version av sig själv med sin protagonist och det blir direkt skrattretande mer än en gång. Speciellt talande är den väldigt påklistrade "kärlekshistorien" mellan Jack och hans ryska kollega. Gibbins slänger in en sexscen som inte har något med handlingen att göra och nämner den aldrig igen. Faktum är att Gibbins inte ens beskriver någon vidare ömhet karaktärerna emellan varken innan eller efter. Inte heller någon fysisk attraktion. Jack ville helt enkelt knulla.

Bokens antagonist, krigsherren Aslan (ja...jag vet), är en klyscha som heter duga. Hans överdrivna karaktär påminner inte så lite om de historier man kan läsa om Idi Amin. Hur som helst spelar Aslan andrafiol till den andra stora skurken - den farliga tekniken. Gibbins älskar teknik. Han älskar teknik på ett sätt som kommer ge honom en elektrisk stöt på ett känsligt ställe en vacker dag. Vissa delar av boken känns som att lyssna på ett seminarium om tekniska undervattenslösningar. Det är precis lika knastertorrt som det låter.

Jag skulle verkligen vilja ogilla den här boken och såga den längs med fotknölarna. Dessvärre (eller hur man nu ser det) håller den intresset vid liv för historienörden i mig. Om du inte är särskilt historieintresserad kommer du antagligen lägga från dig boken i avsmak. Jag trodde aldrig jag skulle säga det här men...läs Dan Brown istället. Han är en (jag kan inte! Jo, det kan du!)...mfgfrsd...bättre...författare.

Betyg: 2 sjunkna städer av 5 möjliga