I förra delen hyllade jag en rad böcker som sporrade mig att sätta mig i skuld till CSN. Det finns dock en skuggsida till att läsa en ganska så komplett odyssé över västerlandets viktigaste litteratur. Det är böckerna som får dig att vakna kallsvettig om nätterna och förbanna det skriva ordet. Det är pjäserna som ges i helvetets nionde krets. Det är poesin som får vogonerna att framstå som Shakespeare. Det är kort sagt de värsta böckerna jag tvingade mig igenom under min utbildning. Lite information om föregående inlägg innan jag ger mig in på den fördömda listan. Jag tog bara upp saker vi läste under utbildningen. Annars skulle listan sett ganska annorlunda ut. Speciellt Oscar Wilde och Robert Louis Stevenson saknades enligt min egen mening. Nåväl, till listan.

Bottenskrapet

10. Brott & Straff
Av: Fjodor Dostojevski
Var: St. Petersburg
När: 1866
Handling: Raskolnikov mördar en pantlånerska. Hans straff? 800 sidors ångest.
Varför: 800 sidors ångest. Jag upprepar, 800 sidors ångest.


9. Porträtt av konstnären som ung
Av: James Joyce
Var: Österrike-Ungern, Zürich, Schweiz
När: 1914 - 1915
Handling: Stephen växer upp på Irland, blir trött på ön och sticker därifrån. Typ.
Varför: James Joyce är en av litteraturvetenskapens heliga kor. Jag kan erkänna hans stilistiska storhet, men hans
böcker är helt enkelt förbannat tråkiga. Det här är den tråkigaste av de tråkiga.

8. Den unge Werthers lidande
Av: J.W von Goethe
Var: Wetzlar, Tyskland
När: 1774
Handling: Werther är emopojkarnas emopojke och blir olyckligt kär. Sen fegar han ur och dör i en duell.
Varför: Goethes pekorala stil kanske imponerade på 1700-talet men det här är ungefär som Twilight utan vampyrer. Visst, fint skrivet men så mycket hjärta och smärta att man spyr.

7. Don Quijote
Av: Miguel de Cervantes
Var: Sevilla/Madrid, Spanien
När: Första delen 1605, andra delen 1615
Handling: Alonso förläser sig på riddarromaner och ger sig ut på en odyssé med sin vapendragare Sancho Panza. Väderkvarnar och sånt.
Varför: Don Quijote är halvrolig i små doser. När man tvingar sig igenom romanens två delar på en vecka för en skoluppgift hatar man allt som Cervantes heter efteråt. Första delen, okej, den kan man ta sig igenom och ha kul då och då. Andra delen, nej.  

6. Nu var det 1914
Av: Eyvind Johnson
Var: Sverige (ort har jag inte hittat)
När: 1934
Handling: Olof börjar arbeta och springer på stockar i en fors. Folk dör. Olof tycker allt mest är trist.
Varför: Svensk socialrealism från första hälften av 1900-talet är bland det mest deprimerande man kan läsa. Undantaget hittar ni på förra listan.

5. Madame Bovary
Av: Gustave Flaubert
Var: Paris, Frankrike
När: 1857
Handling: Doktorsfrun Emma ligger runt och läser sliskiga kärleksromaner. Saker skiter sig och Emma tar livet av sig. Skoj.
Varför: Emma är en alltigenom jobbig karaktär. Själv utbrast jag ett "äntligen!" när hon sväljer arseniken som tar död på henne.

4. Papa Goriot
Av: Honoré de Balzac
Var: Paris, Frankrike
När: 1835
Handling: Rastignac kommer till Paris som juridikstudent och passar inte in i societeten. Han får lite lektioner i hur man uppför sig och sen vill en ytlig bekant att han ska gifta sig rikt. Det vill inte Rastignac.
Varför: Paris har aldrig varit så tråkigt.

3. På spaning efter den tid som flytt
Av: Marcel Proust
Var: Paris, Frankrike
När: 1909 - 1922
Handling: Ja du...lite allt möjligt faktiskt. Har du en dag eller två kan jag sammanfatta den.
Varför: Så pretto att man nästan gråter. Långdragen, seg och överhuvudtaget inte värd din tid. Det värsta är att jag bara läst första delen. Jag vill inte ens tänka på vad de andra sex innehåller.

2. Vathek
Av: William Thomas Beckford
Var: Fonthill Abbey, England
När: 1786
Handling: Kalif Vathek avsäger sig islam och försöker få övernaturliga krafter. Det går inget vidare.
Varför: När vi fick den här boken som läxa fick jag höra att det var en av de tidigaste gotiska romanerna. Vad jag fick lära mig den hårda vägen är att nio av tio gotiska romaner suger, så även Vathek. Innan någon lol-intellektuell människa attackerar mig för det uttalandet vill jag bara påpeka att vad vi idag ser som "gotik" eller "goth" har lite eller inget alls med den historiska genren att göra. Modern gotik är helt okej. Klassisk gotik är, om ni ursäktar ordvitsen, i de flesta fall dödstråkig.

1. Phaidra
Av: Jean Racine
Var: Paris, Frankrike
När: 1677
Handling: Tragisk kärlek i antikens Grekland. Oh joy...
Varför: Antikens tragedier är helt okej läsning än idag. Franskklassicisternas bastarder till efterapande verk är inte lika bra. Phaidra är så fruktanvärt torr och tråkig att jag måste erkänna att jag gav upp i slutet av akt fyra. Detta gör den till den enda bok jag inte orkade mig igenom under min utbildning. För att få hela historien började jag se filmen. Jag somnade under mina fyra första försök. Till sist lyckades jag hålla mig vaken genom hela skiten, kvävde en gäspning och gick vidare. Det här är så uselt att jag inte ens hade energi till att attackera den under följande seminarium utan satt tyst (jag, tyst!) under två timmar. Ingen annan bok har tråkat ut mig som Phaidra.